Hur vi i Klubb 2000 räknar "kryss":



Detta är den senaste versionen av regler för hur man inom Klubb 2000 räknar olika slags växtkryss (kärlväxter, dvs. fanerogamer och kärlkryptogamer). Ursprungstexten är författad av Erling Jirle, men har editerats efterhand som synpunkter kommit in (från bl.a. Mora Aronsson, Leif Runeson och framför allt Erik Ljungstrand). Detta är senaste omarbetade versionen, med tillägg av Erik Ljungstrand 000607.

Första uppdelningen är i Nordenkryss och nationella kryss (Sverige eller annat land/område i Norden).
Med "Norden" avses följande länder/områden: Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island, Färöarna och Norska Arktis (Svalbard inkl. Bjørnøya och Jan Mayen). De har ordnats efter sannolika antalet växtkryss som gjorts i varje område.

Sedan finns det Kategori 1-kryss ("skarpa kryss"):
Bofasta arter (sp.) och underarter (ssp.) inom alla icke kritiska släkten samt bofasta småarter ("microsp.") inom de kritiska släktena Alchemilla (daggkåpor), Rubus subgen. Rubus (björnbär), Euphrasia (ögontröst), Pilosella (stångfibblor) jämte följande sektioner ur släktet Taraxacum (maskrosor): Arctica, Boreigena, Celtica, Ceratophora ("Borealia"), Erythrosperma, Hamata, Macrodonta, Naevosa, Obliqua, Palustria och Spectabilia samt dessutom T. litorale (som för tillfället räknas till Borea). De flesta av dessa är s.k. "ädelmaskrosor" och alla dessa sektioner omfattar ett överskådligt antal småarter.
Däremot endast bofasta sektioner eller motsvarande grupper ("macrosp.") inom de kritiska släktena Ranunculus auricomus agg. (majsmörblommor) och Hieracium s.str. (hökfibblor) jämte återstående sektioner ur släktet Taraxacum (maskrosor): Borea (utom T. litorale), Crocea ("Taraxacum s.str.") och Ruderalia. Majoriteten av dessa är s.k. "trivialmaskrosor" och sektionerna omfattar dessutom var för sig hundratals småarter, däribland sannolikt många ännu obeskrivna.
Dessutom får man räkna med de bofasta hybrider som i Kärlväxtlistan har åsatts vetenskapligt hybridepitet (x före epitetet, s.k. hybridart eller nothospecies); detta för att konsekvent följa listan. Även bofasta varieteter enligt Kärlväxtlistan får medräknas om de i de nordiska flororna omväxlande behandlats som arter/underarter eller varieteter.
Övriga varieteter, liksom former, chimärer, sorter och sortgrupper, samt dessutom alla tillfälliga arter och underarter som ej har "cirkelmarkering" i Kärlväxtlistan eller inte alls finns med i densamma räknas endast som totalkryss (se nedan).

Kategori 2-kryss ("totalkryss"):
Såväl de skarpa kryssen som alla övriga sammanfattas inom Kategori 2-kryss ("totalkryss"):
Bofasta, tillfälliga och kvarstående av ALLA taxonomiska ranger (arter, underarter, småarter, varieteter, former, hybridarter, chimärer, sorter, sortgrupper m.m.), men givetvis inte inkluderande varandra (om t.ex. Ranunculus elatior tas upp får ej samtidigt R. cassubicus räknas). Ta ej med tillfälliga former utan taxonomiskt värde, t.ex. blomfärgsvarianter.
Växter som är avsiktligt utplanterade i terrängen eller växer inne i en botanisk trädgård är ej kryssbara. I vanliga trädgårdar får man kryssa sådant som är ogräs (såväl bofasta som tillfälliga, men ej kvarstående eller utkast); alltså ej medvetet odlade av trädgårdsägaren varken nu eller tidigare. Utanför trädgårdar, liksom i ödeträdgårdar o.dyl. får man även kryssa kvarstående och utkast, d.v.s. införda arter som ej är förökningsdugliga men för längre eller kortare tid förmår hålla sig kvar utan människans hjälp.

För en mera omfattande överblick över indelningen i olika kategorier finns en mycket bra artikel av Ulf Malmgen (i SBT 72 (1978): 137-142). Här delas växterna in i idiokorofyter (inhemska växter), agriofyter (främmande växter etablerade i naturlig miljö), epökofyter (främmande växter etablerade i kulturlandskapet), efemerofyter (tillfälliga växter, inkl. kvarstående och utkast) och ergasiofyter (odlade växter). Av dessa utgör de tre första kategorierna de bofasta växterna, alltså de som kan komma i fråga för skarpa kryss.
Flertalet växter som någon har sett i Norden är antingen idiokorofyter eller epökofyter, medan agriofyternas antal ej är stort. Genom tiderna har ett mycket stort antal efemerofyter noterats, men de flesta botanister har ej sett så många att de närmar sig de bofasta i mängd.
Inom de "tillfälliga" kan tre kategorier urskiljas. De flesta är de egentliga tillfälliga så som ordet spontant nog uppfattas. Till efemerofyterna förs dock även ett fåtal arter som är nog så bofasta i enstaka exemplar, men inte förökar sig hos oss. Som en tredje delgrupp kan de kvarstående och utkasten räknas.

Om man accepterar denna indelning kan vi ange följande fem statusfall för en växtobservation: 1 - bofasta växter (alla idiokorofyter, agriofyter och epökofyter, såväl arkeofyter som neofyter och oberoende av om de är akolutofyter, xenofyter eller ergasiofygofyter; detta motsvarar cirklarna i Kärlväxtlistan), 2 - enstaka konstanta växter (man vill ej gärna kalla dem tillfälliga), 3 - de egentliga tillfälliga växterna, 4 - de som är kvarstående efter odling eller blott förekommer som utkast, 5 - lägre ranger och tillfälliga hybrider (kan aldrig komma i fråga som skarpa kryss). Ettorna (och de fåtaliga tvåorna?) bör kunna gå in under skarpa kryss medan treorna, fyrorna och femmorna givetvis inte gör det.
Om en växt förekommer både t.ex. som inhemsk och som kvarstående får man förstås bara kryssa den högsta status man själv har sett, även om Kärlväxtlistan markerar annorlunda.

Sedan Thomas Karlsson publicerade sin "Förteckning över svenska kärlväxter" (i SBT Vol. 91, häfte 5 (1997):241-560; men publiceringsår 1998), som ju även tar upp övriga Norden, har vi fått en superb lista att utgå ifrån. Där finns även markeringarna fylld/öppen cirkel för bofasta växter och + för tillfälliga. Denna lista ("KärlVL") bör man ha som en utgångspunkt för vilka arter som skall räknas som skarpa resp. total. Nya tillfälliga ruderatväxter saknas dock naturligtvis i KärlVL, men dessa kan man ju själv lägga till på sin "totallista". Däremot bör alla "skarpa kryss" finnas markerade med cirklar i KärlVL för att bli godkända (förutom inom maskrossektionerna Boreigena, Erythrosperma, Hamata, Obliqua och Spectabilia). Dessutom tillkommer naturligtvis eventuella nyupptäckta bofasta växter.
I KärlVL finns ungefär 2440 "skarpa" Sverige-kryss (exklusive de utgångna) och ungefär 2350 tillfälliga kryss (jämför Tabell 1, sid. 247). Antalet "skarpa" Sverige-arter i listan är enligt beräkningar utförda av Ulf Ryde och Mora Aronsson ungefär 2240.

Klubb 2000 medlemslista      Klubb 2000 hemsida

Page created 11 November 1997, updated 28 Oct 2001.
Erling Jirle & Erik Ljungstrand.